Provkörning av Mini John Cooper Works – troll eller raket?

Mini John Cooper Works är snabb som tusan. Enda problemet är att det är svårt att bestämma sig för vilken som är bästa liknelsen: går den som ett troll eller som en raket?

Körkänsla
Styrningen är extremt direkt. Om möjligt mer direkt än i Ferrarin. Reaktionerna är väldigt snabba och bilen kränger inte alls. Den svänger direkt utan att behöva “sätta” sig först. Liknelsen med go-kart är vedertegen men klockren. Under acceleration släpper det i framhjulen (det var bara ett par plusgrader och bilen satt på vinterdäck), men reaktionerna i ratten var bra, bara begränsat med “torque steer”, tack vare den elektroniska differentialbromsen fram.

Drivlina
Motorn är väldigt rapp. Den ger 211 hästar så det är inte så konstigt… Den låter och varvar fint, trots att den är tvångsmatad med turbo. Den manuella växellådan är kortslagig och trevlig. Gas- och bromspedaler är placerade så att det går att använda tå-häl-tekniken vid nedväxlingar. Nice!

Inredning
Bilen har en trevlig inredning. Enda smolket i bägaren är att hastighetsmätare är löjligt stor. Körställningen är låg och bidrar till den raciga känslan. Bilen har en nätt och bra ratt som känns skön att hålla i.

Jag är inte säker på vilken stereo som satt i testbilen, men ljudet var so-so.

John Cooper Works eller Cooper S?
En intressant frågeställning är hur stor skillnad det är mellan denna John Cooper Works och en “vanlig” Cooper S som har 184 hästar i stället för 211. Utöver motorn så har John Cooper Works-bilen en sportigare setup. Hur mycket sportigare? Jag får återkomma när jag kört en Cooper S.

Mini och BMW
En annan sak som slår mig, inte minst när jag tittar på utrustningslistan, är att många av de options som finns till Mini är exakt desamma som i BMW. Likheten med koncernsyskonen är större än jag trodde.

Apropå BMW så kände jag lite oro över att vår BMW X3 skulle kännas sömnig efter en stint i den lilla raketen. Men så illa var det inte. Även om X3:an naturligtvis ligger konceptuellt och praktiskt en bit ifrån Minin, så känns X3:an fortfarande sportig, inte minst tack vare den variabla styrningen som är väldigt direkt i låg fart.

Slutsats
När jag klev ur Minin upptäckte jag att det fanns en sportknapp framför växelspaken. Den var inte intryckt…

Så till det slutliga lackmustestet: skulle jag vilja ta med mig bilen hem? Svaret är definitivt ja! (om än i en annan färg än vit)