I fredags var vi och hämtade vår nya BMW X3 xDrive35d i Göteborg(!) och körde den hem till Stockholm. Vi hade kört till Göteborg i vår Audi A5 Sportback 3.0 TDI quattro, som vi bytte in. Här kommer mina första intryck.
Körkänsla
Styrningen är väldigt direkt inte minst i låga hastigheter. Variabel styrning, där utväxlingen är variabel, ingår som en del av M-paketet och det fungarar bra. Även i Ferrarin är styrningen väldigt direkt, på gott och ont, men jag gillar det. M-sportratten är liten och snygg, om än med en något för tjock kringla.
Bilen känns kvick i reaktionerna och maskerar sin vikt mycket väl. Nu är bilen inte så tung som man skulle kunna förledas att tro. Viktmässigt ligger den mellan 5-serie sedan och 5-serie Touring med xDrive och samma motor.
Fjädringen är väsentligt mer komfortabel än i Audi A5. Båda bilarna är utrustade med sportchassi och ställbara stötdämpare, så jag jämför äpplen med äpplen. Bilen rör sig sig väldigt fint i kurvorna, om än med en viss, måttlig, krängning på grund av den relativt höga tyngdpunkten. Märkligt nog är körupplevelsen markant sportig, trots att bilen är en SUV. Enda anmärkningen är att den är lite känslig för sidvindar.
Drivlina
Bilen har en dubbelturbo-dieseln på 313 hästar och 630(!) Nm och gör 0-100 km/h på 5,8s. Motorn känns mycket starkare än den 240-hästars turbodiesel vi hade i A5:an. Annars är den stora skillnad motorljudet. Dieselknattret vid kallstart är minimalt. Det raka sexan är den mest varvvilliga diesel jag kört och den morrar fint på höga varv, nästan som en rak besnsinsexa…
Den åttastegade automatlådan växlar väldigt mjukt. Ställer jag bilen i Sport-läge och växlar manuellt går växlingarna väldigt snabbt, vilket är förvånansvärt med tanke på att lådan har en momentomvandlare. Den växlar minst lika snabbt som dubbelkopplingslådan i Audi A5, dock inte lika snabbt som dubbelkopplingslådan i Ferrrarin eller i senaste Porsche 991 Carrera S. Skillnaden är milsvid jämfört med den sega tiptronic-lådan med momentomvandlare som satt i min gamla Audi S4 (V8), som jag hade före A5:an.
Gaspedalen erbjuder lågt motstånd och ställer man bilen i Sport-läge så blir gasresponsen väldigt rapp och bilen känns (och är) brutalt stark.
Sammanfattningsvis, när det gäller drivlinan, så är det en positiv överraskning, inte minst i Sport-läge då kombinationen av inställningar för gasrespons, stötdämpare, styrning och växellåda gör bilen väldigt rapp och kvick.
Utseende
Tack vare M-paketet på vår bil tycker jag att bilen ser mindre SUV:ig ut, eftersom stötfångare fram och bak, skärmbreddare och dörrtrösklar är lackade i karossens färg i stället för att vara i svart plast.
Utrustning / interiör
Head-up display är nytt för mig och väldigt användbart. Den visar hastighet, olika varningar samt navigationshjälp. Det enda problemet är att head-up display:en inte fungerar om man har polariserande solglasögon! Som av en slump har min fru och jag nyligen köpt tre (!) par sådana solglasögon. Typiskt…
I övrigt är interiören fin, ett klart lyft mot förra X3 (som iofs bättrades på i faceliften), men den når inte riktigt fram till premium-känslan i 5-serien och 7-serien eller Audis allra bästa interiörer.
Navigationssystemet är väsentligt bättre än i Audin och integrationen av musiksystemet med iPhone/iPod är utmärkt. Stereon låter mycket bra, kanske till och med lika bra som B&O-stereon i Audin, som var exceptionellt bra.
Slutsatser
En reflektion efter jungfruresan från Göteborg är att jag slås av vilka tekniska underverk moderna bilar är. Det känns som att det går att äta kakan och ha den kvar, när det gäller ett antal egenskaper som tidigare tvingat fram kompromisser: bilen är stark men snål; komfortabel men sportig; rymlig men kort; tekniskt avancerad men lätt att använda; etc. Kanske lever vi i den bästa av tider, trots allt.
Pingback: PROVKÖRNING: BMW 520d – världens bästa bil? | The Thrill of Driving