Seen outside of Scotland Yard HQ in London yesterday. I assume the owner ran out of money after the no doubt expensive paintwork…
Author: Christoffer
Tesla Model S – the future Thrill of Driving?
Tesla a while ago opened a showroom in downtown Zurich, where until now they have sold the Tesla Roadster that has now gone out of production. Judging by how many you see on the streets, they did it with some success. Since a couple of weeks, it has now been replaced by the Model S, Tesla’s new flagship. Well, actually new is to be taken with a pinch of salt, the Model S was first presented in 2009, but for various reasons didn’t go into production until 2012 (so far it has only been sold in the US). Yesterday I had the opportunity to have a closer look at it and, although beeing a sceptic to the future of electrical cars, I’ll admit it was very, very impressive.
the Model S is a very successful design. It has been developed by Tesla and is produced in Tesla’s factory in California, but has a strong resemblance to the Jag S-type (maybe the S in the name that does it…), but with a leaner, sportier touch. Furthermore Tesla use Mercedes parts for things such as gearstick, windowlifters etc., logical since MB is a partial owner of the company. Next to the design, one of the first things you notice is the absence of a visible engine, meaning you have plenty of storage space both under the front-hood (approx 150 litres) and in the back (up to 1640 litres), as the Model S is in fact a hatchback that can even be ordered as a 7-seater (two luggage seats turned the wrong way for children). The electrical engine sits, along with the battery, under the car, helping it to both an almost ideal weight distribution, and also to a low center of gravity. The battery itself weighs a whopping 600 kgs, putting the total car at 2.1 tons, and this is obviously still the big drawback with the concept of electrical cars.
Tesla claim a range of 480 km for the larger, 85 kWh engine, at an average speed of 88 km/h (the smaller 60 kWh engine manages 370 km), so far unrivalled among electrical cars. Obviously this is under ideal conditions, the question is how much that range is reduced doing 150-160 km/h on a German Autobahn. Unfortunately, the answer is probably “a lot”. Charging can be done both from a normal plug and from the kind of high-voltage stations you start to see in citys, notably London. A full charge from a normal plug takes about 30 hours but only 4-5 with a high-voltage plug.
The interior of the Model S if beautifully crafted with no small-series feel, and has to be considered very avantgarde. The first thing that strikes you is the GIANT 17-inch touchscreen in the middle, covering a multitude of functions and making standard cars look as from another age. The interior is also very spacious, helped by the absence of any transmission tunnel. At first sight, a very nice effort with a modern and luxurious feel. Remains to be seen if this is all confirmed after a few miles, and I very much looking forward to communicate some driving impressions from a test drive soon.
In Switzerland, the bigger engine car with decent equipment will cost around 100-110′ CHF, so around 80-90′ EUR. IF driving it is as good as I’m led to believe, and IF the range is anywhere close to what is claimed, that is a fair price, especially if you consider that driving costs are estimated at around 15-20 CHF for a full load, which would mean around 4-5 CHF per 100 km, if the range is stands the test. Not bad for a big family hatchback!
Whether electrical cars in general, and Tesla in particular are the future remains to be confirmed. It will probably take a battery revolution to make it a viable concept for the greater public, something that still looks a bit away. Tesla on the other hand is a one-product company currently valued at over USD 5bn, or 816 times projected 2013 earnings, making it the most highly valued car manufacturer in the world. Quoted on Nasdaq, in 2012 the company still loot money, and its future (in general and as an independent identity, as it is in spite of its valuation considered as a clear takeover target) is not fully clear, knowing that a change in ownership might very quickly change the profile of the company and its products. The current waiting list in Switzerland for the Model S is around two years. I’m not fully sure I would be confident enough to leave a deposit payment for that long…
Rosberg/Mercedes vinner i Monaco!
Inför en kuliss med strålande sol, svala temperaturer och som alltid en försvarlig andel kändisar gick Monacos GP av stapeln idag. Monaco är ju på många sätt ett speciellt lopp: sträckan är säsongens kortaste (både per varv och totalt) och trängsta, och det kräver sin man att närma sig Sainte Dévote-kurvan efter startrakan i 285 km/h, eller för den delen att hålla 260 km/h genom den svängande Loews-tunneln, där sikten vid infart och utfart är noll. Att köra om är nära nog omöjligt, och försök att ändå göra det brukar leda till ett antal krascher – så även i år. Slutligen hade Nico Rosberg som startade från pole naturigtvis hopp om att vinna sitt hemmalopp 30 år efter sin far, Keke Rosberg. Så blev det också, och Nico Rosberg firade därmed sin andra seger i Monaco.
Keke vinner i Monaco 1983 – en annan tid och andra bilar!
En av de stora frågorna inför loppet var hur däcken skulle hålla då det spekulerats i om några stall skulle prova en enstoppsstrategi, då däckslitaget i Monaco är betydligt mindre än under övriga lopp och temperaturen med runt 15 grader var låg. Takterandet fick dock ett slut i 30:e varvet, då Massa blockerade däcken strax innan, just det, Sainte Dévote-kurvan, och den rätt rejäla kraschen föranledde säsongens första safety car-fas. Denna kom som en skänk från ovan för Mercedes, som i då var det enda toppstallet som inte bytt däck än (troligen alltså satsade på en enstoppsstrategi) och nu fick ett byte “gratis”.
Efter ett antal safety car-varv förflöt sen loppet odramatiskt tills varv 46, då Maldonado/Williams i ett försök att köra om Chilton/Marussia i Bureau Tabac-kurvan, som aldrig varit något bra omkörningsställe, istället körde rakt fram i 200 km/h och skadade säkerhetszonerna så svårt att det blev röd flagg. Röd flagg innebär omstart av loppet bakom safety car i den ordning bilarna befinner sig i, vilket för topp 4 vid tidpunkten var Rosberg-Vettel-Webber-Hamilton. Det innebär också att däck får bytas och annat får åtgärdas innan omstarten, och därigenom stod det klart att det inte skulle bli några mer däckbyten under de sista 30 varven.
I varv 63 var det dags för nästa safety car-fas, då Grosjean/Lotus glömde att bromsa vid utfarten från Loews-tunneln och körde rakt in i häcken på Ricciardo/Red Bull. Därefter förflöt resterande tio varv odramatiskt, och Rosberg kunde alltså bärga segern före Vettel och Webber.
Positiva överraskningar i loppet var, förutom att samtliga förare i krascherna klarade sig utan skador, helt klart Sutil/Force India och Perez/McLaren, som båda racade för allt var tyglarna höll. Tyvärr tog Perez lopp slut fem varv innan mål. På den negativa sidan har vi Ferrari, där Alonso förde en oinspierad tillvaro i skymundan och var den mest omkörda föraren i loppet, liksom Chilton/Marussia och Grosjean/Lotus, som inte skaffade sig några nya vänner i det här loppet heller.
Nico Rosberg vinner Monacos GP 2013
Mercedes dominerar kvalet till Monacos GP!
Det blev som väntat en tight qualifying till Monacos GP imorgon, och ännu en gång en framgång för Mercedes. Hamilton var på snudden att ta sin första pole i karriären i Monaco, men i de sista sekunderna knep Rosberg förstaplatsen och bekräftade därmed Monaco som en av sina favoritsträckor. Återstår att se om Mercedes presterar bättre i själva loppet än senast i Barcelona.
Mercedes-duon följs på plats 3 och 4 av Red Bull i ordningen Vettel – Webber. För Webber är fjärdeplatsen det sämsta qualifying-resultatet på fyra år, vilket säkert retar honom då det ju inte finns något annat lopp unders säsongen där startplatsen är så viktig som i Monaco, givet hur svårt det är att köra om på sträckan. Tredje raden besätts därefter av Raikkönen (femma) och Alonso (sexa), som dock båda var över en halv sekund långsammare på sitt bästa varv.
Vädret till loppet imorgon ska vara soligt, dock utan någon värme, 12-13 grader väntas. Det har satt igång spekulationer om huruvida något stall testar en enstoppsstrategi, men merparten förväntas göra två stopp. Alla förutsättningar är alltså uppfyllda för både en spännande förstakurva och ett spännande lopp!
Möte med våren i Zürich i en Triumph TR4 -65!
Vårens ankomst välkomnas väl av de flesta, men kanske speciellt av oss oldtimer-förare. Har vintern dessutom varit ovanligt lång och kall som det här året, med mycket begränsade möjligheter att motionera ögonstenen mellan november och april, då pirrar det alltid lite extra i magen när landskapet börjar grönska, vägarna torkar och luften blir mild!
I mitt fall är ögonstenen en Triumph TR4 från -65, inköpt i Danmark i slutet på 2011 och sen dess rullandes hos mig i Zürich. Här börjar ju våren lite tidigare än i Sverige, och i början på april var det så dags att gå upp till garaget, lyfta av dammskyddet, dra ut choken, trampa två gånger på gasen, vrida om nyckeln och hoppas på det bästa. Inte mycket reaktion på första försöket. Ej heller på andra. En märkbar hostning på tredje, och på fjärde är vi igång, först lite tveksamt men snart med ett härligt bluddrande ur alla fyra cylindrar i Ferguson-blocket. Triumph talade alltid ogärna om det, men motorblocket kom ju ursprungligen från traktorvärlden, så de 105 hk som tas ut ur 2 liters cylindervolym är riktiga ardennerhästar. Och mycket likt dessa arbetsdjur är det vridmomentet snarare än höga varvtal som är motorns bästa sida.
Med handskar och skärmmössa på och med oljan på arbetstemperatur blir svängarna lite snabbare och närvarokänslan total. Väghållningen, med stora däck i varje hörn kan närmast beskrivas som 60-tals gokart, styrresponsen som förvånansvärt snabb och den väldigt stela bakaxeln som rätt egensinnig när asfalten är sprucken. Sittandes väldigt nära marken i en fart som må kännas som 150 km/h men sällan överstiger 80 km/h har man den extra bonusen av att känna lukten av allt från vårblommor till kogödsel. The thrill of driving i sin mest oförfalskade form! Med ännu snötäckta alptoppar som kuliss närmar sig en tvärt svängande nedförsbacke snabbt, och insikten gör sig påmind att motorbromsning i alla 60-talsbilar har en helt annan innebörd än att det är kul – det är en nödvändighet, om man inte vill lukta på blommorna på lite väl nära håll…
Sen den första turen har det vid det här laget blivit ytterligare ett par, och om minnesvärda Triumph-utflykter, oldtimer-världen i stort samt car spotting och lite annat smått och gott från bilmetropolen Zürich ska det bli mitt nöje att, som medförfattare på Thrill of Driving-bloggen, berätta mer om under kommande månader!
Ladies and gentlemen, start your engines, spring is here!
Zürich-hälsningar,
Christoffer
The Thrill of Driving 