A pit stop in Maranello!

This week the pictures will do most of the talking as we’re currently enjoying the last warm days of the year in lovely Tuscany. On the way here though, we did make a pit stop in Maranello and spent a few hours at the Ferrari museum, where you can admire a large amount of mostly red Ferrari beauties from different time periods and read up on your Ferrari knowledge.

Should you be in the region a visit is highly recommended, but be aware there is also a second museum a few kilometres away in Modena. I haven’t been there but have understood it’s smaller and more focused on the life of Enzo Ferrari than the cars (and especially the racing cars, which is the focus in Maranello). You can also buy combined tickets for both museums, but be aware that in Covid times, all tickets must be bought online in advance.

At the end of your visit you have the opportunity to try out your own skills in one of three F1 driving simulators. The feeling of slipping into the very tight space and gripping the wheel is a special one, simulator or not, and at least I didn’t feel the urge to be in the real thing. There is however also the opportunity to test drive various “standard” Ferraris both on nearby streets and the nearby Fiorano track, from various providers in immediate vicinity to the museum. Should you want to try that, make sure you have enough reserve on your card both for the rental itself, and for the carabinieri who could be seen in large numbers on surrounding roads…

In one of the “non-race” rooms, the Enzo sits next to a LaFerrari – difficult choice!
Ferrari’s long Le Mans tradition also receives the attention it deserves.
The F1 room well illustrates the increasing complexity of especially the aerodynamics on the F1 cars through the decades
Indeed – Forza Seb & Charles for the end of the last season together!

KRÖNIKA: Två helt vanliga dagar hos Ferrari i Maranello

I veckan tillbringade jag ett par mycket trevliga dagar hos Ferrari i Maranello.

Dag 1
Vi började med ett besök på Ferrari-museet. Här finns det en sådan samling skönheter att man nästan börjar gråta: F40, 275GTB, 288GTO, Enzo, Dino, F1-bilar, etc.
Jag återkommer med bilder inifrån museet i ett separat inlägg, men här kommer en försmak:

Därefter besökte vi fabriken. Därinne fick vi dessvärre inte ta några bilder. Det är mycket moderna, luftiga och ljusa lokaler, inte minst i den mekaniska verkstaden där det tillverkar komponenter till motorerna. De har arbetat mycket med arbetsmiljön och det finns till exempel mycket grön växtlighet inne i fabriken.

Sen besökte vi produktionslinjen för V8-bilarna (458 och California). Otroligt snyggt och high-tech även här. Lite anekdotiska data är att nästan alla 458:or (över 80%) är av den öppna Spider-modellen med fällbart plåttak. Det är inte många som väljer coupén med fast tak just nu. Om det beror på årstiden eller på att Spidern är en mer mångsidig bil, är svårt att säga.

Populära färger är som vanligt rött och olika monokroma toner (vitt/grått/svart). Såg dock en hel del blå Californior (återkommer om det senare).
Vi besökte också tävlingsavdelningen där vi såg F1-bilar och Corse Cliente-bilar, dvs FXX, 599XX och gamla F1-bilar som ägs av privatpersoner, men som Ferrari sköter.

En häftig grej med F1-bilarna är hur otroligt lätta de är. Man kan rulla bilen genom att skjuta med 2(!) fingrar på ett däck. Jag vet för jag provade själv…

Dag 2
Andra dagen var vi på Ferraris egen testbana Fiorano och körde den uppdaterade Californian (“California 30”) på bana och på bergsvägarna ovanför Maranello. En mer detaljerad jämförelse mellan den uppdaterade Californian och den utgående Californian kommer i separat inlägg, men jag kan redan nu säga att ibland är helheten större än summan av delarna.

Körningen på Fiorano-bana var extra givande eftersom det var hög kvalitet på instruktörerna. Jag fick bra tips angående min körning, t.ex. att bromsa lite mer regressivt, dvs bromsa hårt först och sedan gå av bromsen successivt när jag styr in kurvan.

Sammanfattningsvis var det två mycket roliga dagar. Efter alla intryck var jag rejält trött; men någon måste ju göra det hårda jobbet…