Att köra en Fisker Karma känns verkligen speciellt. Bilen ser annorlunda ut, är annorlunda att köra och att äga. Framtiden är här!

Körkänsla
Det känns som om bilen går på räls. Det är en klyscha, men det finns inget bättre sätt att beskriva det på. Huvudorsaken till detta är att bilen knappt kränger alls, trots en vikt på 2,4 ton, och skälet till det är att vikten sitter på rätt ställe: lågt och centralt. Batteripaketet är i mittkonsolen mellan fram och bakstolar.

Överhuvudtaget känns bilen faktiskt lätt i kurvorna. Ett gott betyg till chassit som är mycket väl avstämt. Även känslan i styrning är bra.

Drivlina
Fisker Karma drivs alltid av sina två elmotorer. Utöver det finns det en förbränningsmotor som fungerar som elgenerator. På el blir räckvidden 80 km men tack vare bensinmotorn blir den totala räckvidden 483 km.

Bilen startar upp i stealth-läge som innebär ren eldrift och begränsad prestanda. Genom att dra i paddeln till vänster om ratten byter man till sportläge och full effekt, men då går bensinmotorn igång.

Trots 400 hästar så är inte accelerationen blixtsnabb. Vid acceleration på landsväg känns den inte snabbare än min BMW X3 som har 313 hästar. Här måste det vara vikten som spelar ut sin rätt. Fiskern väger ett halv ton mer än BMW:n. Bilen är snabb men det riktiga suget uteblir.

Bilen är självklart väldigt tyst när den går på el. Förexemplar som har testas i pressen har fått kritik för att det brummar väldigt mycket om bensinmotorn när den är igång. Jag vet inte om Fisker har ändrat på detta till produktionsbilarna, men den bilen jag körde led inte av detta.

Utseende
Designen är förutom den elektriska drivlinan bilens främsta USP. Den är vacker på bild och ännu vackrare i verkligheten!

Inredning/utrustning
Inredning ger en rejäl premium-känsla. Reglage, material, etc. känns av genomgående mycket hög kvalité.

Det är väldigt få knappar kring instrumentbrädan och på mittkonsolen. I stället är det en enorm skärm (10,2″ eller lite större än en iPad) mellan framstolarna med vilken man styr allting. En cool finess är att skärmen har haptisk feedback. När man trycker på en “knapp” på skärmen så får man en liten vibration i fingret.

Bagageutrymme är mycket litet, strax under 200 liter, och är bilens akilleshäl

Baksäte är helt ok, om än lite lågt i tak. För mig som är 1,78 funkar det nätt och jämt, men det går inte att vara mycket längre. Den höga mittkonsolen, där batterierna sitter ger en ombonada sitta “inuti”-känsla, såväl i fram- som baksäte. Känslan i baksätet är inte helt olikt 6-serie Gran Coupé, även om denna känns marginellt lite sportigare och exklusivare.

Ekonomi
Jag brukar inte ha ett avsnitt om ekonomi i mina provkörningar, men det här är en speciell bil. Eftersom bilen är klassad som en laddningsbar elbil blir det 40% rabatt på förmånsvärdet och gör den väldigt intressant för t.ex. egna företagare.

Ett frågetecken är förstås livslängden på batterierna. Fisker själva anger 10 år eller 160.000 km.

Slutsats
Som sagt: framtiden är här. Att köra Fisker Karma känns lite som första gången jag testade en iPhone. Å ena sidan är det en bil “2.0”, å andra sidan så finns det några saker att putsa på. Precis som Apple gjorde när det “återuppfann” telefonen, så har Fisker i mångt och mycket utgått från ett blankt ark och inte från gamla plattformar som bygger på ett gammaldags tänk.

Som vanligt, avslutar jag med lackmustestet: vill jag ta med mig bilen hem? Svaret är både ja och nej… Utseende och spjutspetstekniken ger enorm “vill-ha”-känsla; när man har sett och provkört bilen vill man ha ett kontrakt att skriva på.
Men frågan är vad jag ska ha bilen till. Vi har en familjebil och en sportbil och Karman ersätter ingen av dem. För långfärd är den inte optimal och för att lasta många personer har den för lite plats. Fantastisk bil, men jag har inte funnit användningsområde som motiverar ett köp…